aupairusa

Har så mycket på gång speciellt under helgen för man vill göra så mycket som möjligt, så jag har inte hunnit uppdatera så mycket så här kommer ett klumpinlägg.

Fredag: Hade missförstått min värdmamma om deras semesterweekend som jag trodde skulle börja 8pm och inte 8am, så fick reda på kvällen innan att jag var lååång ledig. Så hörde av mig till Stacy och vi åkte till broadwaymall shoppade lite, hittade ett läppbalsam så kanske kan få kontroll på mina torra läppar snart. Sen var det dags att dra hem, skulle hämta upp Linda på Pennstation men hade lite extra tid så bestämde att följa med hem till henne men kunde inte få in Dix Hills i GPSen så försökte föjla efter henne, men tappade bort henne vid ett rödljus så åkte hem istället. Sen drog jag in till NYC strosade runt lite och hämtade upp Linda! Pratade och pratade...

Lördag: Vaknade torkade upp efter hunden, say no more... Sen åkte vi iväg för frukost, blev mer frukost/kombinerad-lunch sen var vi påväg till NYC, gick runt och shoppade hittade faktiskt lite! Lite linnen, en kjol, randig trekvartströja... Så nu blir det att hålla i pengarna! Haha, i alla fall till nästa lön... Fast har lagt upp en budget så jag har lite att resa för, vill ju dra till Philladelfia, Washington, Boston och lite annat här på Östkusten på långhelger:) Starbucks blev det med, tog en Strawberryfrappuciono, mums. Sen blev det även cheesecake factory som vi åkte en liten omväg för att få, men helt värt det. Så nu har jag bestämt mig för att se upp med vad jag äter och börja träna, på riktigt! Finns ju faktiskt alternativet att ståemot...hmm. Men hade riktigt kul, strosa runt och prata. Olika situationer, hur det känns att komma in i en familj och så, när det varit jobbigt, det som gått tokigt och det som varit kul. Känns skönt att prata med någon som går igenom samma saker, men ändå har distans och som man kan djupprata med. Me like!

Söndag: Åkte in till New York igen, köpte lite T-shirtar bla en I<3 NY tröja. Käkade på Subway, riktigt gott, sen var det dags att säga hej då för denna helgen. Men vi har bestämt att försöka träffas en gång i månaden, så hoppas att det kommer fungera. För har verkligen kul ihop:) Sen åkte jag hem, var hemma 5 minuter före familjen vilket gjorde att jag hann flytta lite saker jag brett ut. Phuu! Sen fick Sharin städa huset pga moby... Det som är bra är att det är den enda skiten som behövts ta hand om i helgen. Sen stack jag och shoppade lite shampo, pincett och sånna saker. Känner mig lite duktig, med allt jag hunnit. Nästa gång Linda kommer så vill vi gå på vaxmuseumet, broadwayshow mm. Hoppas vi hinner allt och att vi får tag på biljetter till en bra show till ett bra pris.
 

Utöver den lilla toalett missen så var kvällen riktigt kul, gick på bio med Annie, vampiers suck, folks reaktioner är så roliga bland! så en riktig go avslutning på dagen som innebar komma ut ur huset, jippie! För lika goa barn kan vara lika djävulsaktiga kan de vara andra dagar! Idag var en sån dag!

De hade två kompisar som hade sovit över, ljudninvån var hög, Jacob vägrade frukosten, matade hunden, kastade maten i soporna och detta var mat han faktiskt gillade! Så förbannad och allt du kan göra är räkna till 10 och säga bestämt att det inte är okej! Hotade med att han inte skulle få Bagels på två veckor om han inte slutade och det gjorde han givetvis inte
så, no more bagels for him! Sen går vi över till det andra monstret som är hungrig men inte vill äta det vi har hemma utan vill gå ut och äta.

Jag: Nej, vi ska inte ut och äta och vi ska definitivt inte till McDonalds
Hon buttert: Så säger mamma med!
Och jag går: hmm, Du vet väl att detta är mitt jobb att på sätt och vis agera som en mamma när Sharin inte är här va?
Hon: Men måste du vara lika sträng?
Jag: Ja, ibland måste jag det, när något inte är okej måstej ag kunna säga ifrån och ni lyssna.
Hon tjurar och säger: Hmm, jag vill inte ha...

Försöker föra en dialog. De inlånade barnen blir hungriga så ger dem 2 alternativ på mat, snällt av mig tycker jag att de får välja, se inte helt hemsk! De bestämmer sig för chickenpatties, frågar mina barn om de vill ha. Nej givetvis inte, för de är inte sugna på det... När allt är klart och de ska börja äta kommer Gabby och säger jag vill ha i alla fall. Visste inte vad jag skulle ta vägen!

Förklarade att jag inte är en resturang och att detta är sista gången hon någonsin gör så här och att hon får nöja sig med det huset har att erbjuda. Hoppas det sjönk in! När föräldrarna kommer hem, ligger Jacob sött i soffan och sover av utmattning. Och Gabby leker med de andra, förklarar hur min dag har varit för Sharin, som säger du kan inte låta  dem köra med dig, vi är på din sida osv... Om de inte äter det du gör, så är de säkert hungriga till nästa måltid istället, de måste lära sig att allt i livet inte blir serverat på silverfat. Så jag har backup på att Jacob inte får bagel på 2 veckor och Gabby har framfört sin ursäkt. Så imorgon är en ny dag, med nya tag. Och  förhoppningsvis en Au pair som inte behöver vara sträng och elak, för det är så det känns! Med detta inlägget vill jag bara få ut lite frustration och berätta hur det kan vara att jobba som au pair, det är inte alltid en dans på rosor... Och tro det eller ej, jag gillar dessa två ungarna!

Fredag: Såg Step up 3 med Dominique
Dagens diss: En körning som skulle tagit runt 20 minuter tog 1 timma. Don't even ask!
Dagens skratt: Hur fel jag körde och hur jag skämde ut mig inför hennes grannar, oups wrong house!
Dagens hiss: Älskar dans filmer!

Lördag: New York, shopping med Dominique, Alina och Sofie
Dagens miss: Glömde be Sharin om kortet till tåget så kom iväg för sent.
Dagens skratt: Vissa tjejers hysteri över skor och väskor, fast tror bara det var jag som uppfattade det ironiska med det.
Dagens hiss: Träffa nya personer som man känner man vill träffa igen och min nya väska! haha

Söndag: Glee marathon hos Annie med godis, pizza och prat
Dagens diss: Saknaden av motion och tyskarnas förmåga att glömma att jag är svensk, hur svårt kan det vara?
Dagens skratt: De dåliga scenerna i glee och att prata med Maria över telefon! Saknar er där hemma och det är skönt och veta vad som händer med er:)
Dagens hiss: Kom ut ur huset, fick vara lite social och inte tänka på att jag har hemlängtan. Dessutom det var kul:)

Så igår var dagen jag åkte fel, flera gånger! Skulle åka och bada med barnen i Plainviewpoolen hittade den inte, var halvägs till Woodbury när jag insåg att jag var helt fel ute, fick ringa Sharin och fråga efter vägen ett antal gånger, men sen var vi där. Vi hoppade i poolen, plaskade och lekte, ville se hur mkt barnen kunde när det gäller simma och de kan hundsim, skulle vilja lära dem att simma ordentligt frågan är hur, tror inte de är sugna på att lära sig själva, tycker dock att alla borde kunna simma. Får se hur det går med det.

Efter poolen lekte vi på lekplatsen åkte och köpte glass på Carnvel, riktigt go dag faktiskt. Roliga aktiviteter, träning medans du jobbar, skötsamma barn och god glass! Sen när jag slutade jobbet hämtade jag Sharin på stationen och släppte av henne på gymmet så jag kunde ha bilen och så drog jag till Jericho där Annie bor. Missade avfarten så tog en liten extra rundtur även nu tog det väl dubbelt så lång tid som det borde, men så är det innan man kommer på hur gps:en fungerar, den säger sväng precis när du passerar så, du måste kolla på den ofta, haha.

Vi skulle gått till Starbucks och äta, så jag hade inte ätit innan och åt inte så mycket till lunch, så jag var vrålhungrig,  men vi gick vilse på vägen dit, fråga mig inte och Tatjana har bott där i 3 månader. Det slutade med en timmes promenad och när vi kom dit var det stängt! Så vi gick tillbaka vilket tog ytterliggare en halvtimme, sen sa vi hej då och jag åkte hem till mitt kylskåp! Men det var jätte mysigt satt och spelade ett tyskt spel med Annie och hennes barn innan vi mötte upp med Tatjana. Annies värdfamilj var verkligen trevliga och kände mig inte som en outsider, så det var gött, annars är det lite konstig känsla att komma hem till någon du inte känner utan bara träffat lite kort och in till en familj hon bott hos i 2 veckor. Men det är saker som man inte behöver oroa sig så mycket för, utan man tar det som det kommer, hade man oroat sig för allt hade man fått käka tabletter eller något liknande. Det är mer att man bara gör något, sen kommer man hem, sätter sig ner och inser vad man gjorde eller vilken underlig situation det var eller hade kunnat bli.

Men that's it for now! Ska se till att aktivera Jacob och Gabby lite nu:) Take care!

Så idag gick vi upp igen för att hämta bilen när Dave åkte till jobbet, troligen sista dagen! Skönt i så fall. Efter det var det frukost, vet inte hur många ägg jag har kokat under denna tiden jag varit här, de äter typ 3-4 st till frukost, haha, men de äter i alla fall.



Sen åkte vi för att bowla och fick några bra bilder, och de som tycker att man ska låta barn vinna har fel;) Haha, inte kul om inte alla går in för det. Fick till och med in en strike, det är så man får respekt här. Annars har jag fungerat som en rörande lekplats vilket innebär, snurra, hoppa upp på ryggen osv...
Och fick internationella telefonsamtalen att funka idag, så satt i telefonen i ca 2 timmar med mor och far:) Härligt att prata av sig lite, medans man fixar med tvätt, multisysslare här ja! Sen tränade jag idag med, gav mig ut och sprang, gjorde lite övningar så känner mig lite duktig. Hittade ett gym med inomhus pool med men de tog 250 dollar för ett år + avgifter för vissa klasser, så ska tänka över om jag vill ha klasserna eller inte, men pool hallå! Tror jag ska köra på denna, har inte bestämt mig helt iofs, ska dit och kolla upp det först.
Take care!

För er som inte vet så har jag fått lite husdjur på köpet när jag flyttade in hos min värdfamilj. Detta är Mobey, en pomerian, han är så söt. Han kommer alltid upp till mig när jag sitter i soffan för att gosa, han är så mysig att jag inte ens bryr mig om när han utför sina behov som ibland behövs städas upp. Och då är det en go hund, hade en diskussion med några på släktträffen om Mobey verkligen kan räknas till hund och vi kom fram till att han egentligen bara har hund potential och inte helt kan räknas till hund här är en liten bild på honom:)


Mobey

Jobbade idag, så gick upp tidigt för att få upp barnen sen åkte vi med Dave som släppte av oss så jag kunde ta Mercedesen som jag för tillfället få låna från Sharin, så åkte vi till IHOP (international House Of Panncake) för frukost. Hade kul där käkade, spelade lite tre i rad för att underhålla dem osv. Sen åkte vi hem, slappade, kollade lite tv, fick prata lite med Agnes som kommer och städar varje måndag, hon är så trevlig, får massor av tips av henne. Sen var det dags för att laga lite lunch blev svenska köttbullar från ikea med klyftpotatis och skidärtor stekta i lite smör och salt, mums. Sedan började dessvärre min nacke göra galet ont proppade i mig Ipreen smörjde med voltaren inget hjälpte så slutade med huvudvärk och att jag fick vila på rummet medans Gabby och Jacob lekte, de visade hänsyn men sen ville de komma och visa sina armband, bad dem räkna dem och de har runt 100 st var, haha. Och så nu sitter jag här och försöker kolla vad som händer hemma i Sverige och förmedla lite vad som händer här, antar att vi får ta bibblan imorgon, sen tjatade barnen på mig om att de ville till ett barnmuseum så får se till att kolla upp det.

Första helgen ledigt och första gången jag ska in till NYC  med några andra aupairer och shoppa, woho! Detta var vad som hände, jag fick ta tåget in själv efter att dave släppt av mig vid hicksville station, eftersom de andra inte tar samma tåg sen möttes vi upp i Pennstation egentligen skulle vi mötas ute vid Durane, men jag hade turen att Dominic såg mig så jag behövde inte leta efter mötesplatsen som vi hade bestämt och som jag vet nu att jag aldrig skulle ha hittat till, så puhh någon gång ska man ha tur! Sen letade vi upp de andra två som åkt själva, älskar NYC när det gäller att hitta, så lätt med deras gatsystem. När vi samlats hela gruppen på 7 pers så gick vi runt lite, pratade, käkade lite, tog en muffins på ett fik som varit med i Sex and the city, gick förbi var de spelade in vänner, där lägenheten låg, gick till Central Park, ja lite turist varning, fast Dominic hade sten koll på var allt låg så ingen karta och vilsen look, så kändes bra, haha.

Vi gick lite i affärer men inte så mkt, kände det var svårt när vi var en sån stor grupp, så ringde en av tjejernas pojkvän från hemma och ställde till det, så det slutar med att de pratar tyska för att försöka trösta henne så kom helt utanför samtalet, vilket jag kan fatta att de gjorde pga av situationen. Så jag och Petra bestämde oss för att vi går själva och shoppar så får de lite tid själva och reda ut det, de känner varandra sen skolan med, egentligen kände jag ingen så bra sen innan, utan mer bara småpratat med dem på skolan. Vi går och shoppar lite, in och ut i butiker, köpte inte så mycket dock, slutade med en kasse från Victoria Secret, annars var det inget mer. Haha jag kan åka till NYC och inte hitta mer, nästan en bedrift! Men nästa gång då gäller det!

När vi kände vi var klara så drog vi oss mot pennstation, käkade på vägen och bestämde oss för att hjälpa varandra att hitta tågen för vi skulle inte på samma. Vad som händer då är vi hittar Petras först nästan av misstag. Och vad händer next, jo...

Petra: Det här är mitt tåg, hej då hoppas du hittar ditt...
Jag: Ey vänta jag hittar inte här, jag kommer INTE att hitta det! (Allvarligt jag är helt lost)
Petra: Jodå det kommer du, fråga bara någon, sen var hon borta....

Så där står jag, tack så hemskt mycket, är totalt lost och förbannad som in i helvete på Petra, för så gör man inte! Känner Jaha hur gör jag nu då, tänk så hittar jag inte, lagom kul att ringa Dave och Sharin och säga det, känner att de redan ställt upp med att köra mig denna helgen, vill ju inte oroa dem heller. Så jag bara: jaha ta det lugnt nu Linnéa (och nej jag är inte mentalstörd så vitt jag vet) så letade jag upp en tavla med avgångar, så ser jag Hicksville, men det står inte från vilket spår det går, suck! Så kommer det fram en man och frågar mig om hjälp! Haha, andra gången under dagen iofs, och jag kunde faktiskt hjälpa den andra som frågade för jag visste var pennstation låg, stolt! Men hursom helst så står vi där lost och försöker klura ut det, så dyker det plötsligt upp vilket spår jag ska på, glädje! Så mannen gick vidare till en informationslucka och jag letade upp mitt tåg, alldelles själv! Jag är så stolt över mig! Rätt tåg och allt och tågturen gick kanon, så smidigt att ta sig in och ut till New Work City så det lär bli fler turer! Utan missöden förhoppningsvis:)

Problemen slutar inte här dock, för skulle ta bilen hem själv för första gången så Sharin hade parkerat Mercedesen på en plats och lagt nycklarna på hjulet, fattar inte hur de vågar, men men. Så jag går dit, ska ta nycklarna och de är inte där! letar på alla hjulen ingen nyckel...Paniiik! Ringer Sharin:
Jag: Hey sharin! Du vet nycklarna ligger inte här (stressar upp dem lika mycket som mig)
Sharin: Gå in på en resturang eller nått så du inte blir offer för något (ja lugnare blir man ju inte av det, så jag säger att pizza stället är alldelles brevid och att jag kan gå in där.
Sharin: Va?
Jag: jaa pizzerien liggar här brevid.
Sharin: nej det gör den inte

Så jag hade gått till fel parkering som såg likadan ut som den andra, där en svart mercedes stod parkerad och trott den var min, men icke. Så jag gick till rätt parkering och där låg nycklen givetvis på däcket och allt löste sig och jag åkte hem! Utan några skråmor på bilen eller mig och jag hittade till och med eftersom jag hade fått övningsköra den sträckan innan med Dave. Första gången jag körde helt själv dock.

Så sammanfattningsvis: allt gick bra och jag är stolt över mig själv!

Samtidigt som allt är nytt och spännande är det samtidigt lite läskigt, inte för att jag inte gillar att prova nya saker, utan för att man blir osäker. Osäker på hur man ska hantera olika situationer, osäker på vad som är rätt och vad som är fel, eller om det finns ett mellanting. Osäker på vad som ska hända, osäker på situationen. Osäker för att allt är nytt. Alla du möter är ett nytt ansikte, ett nytt namn. De trygga bekanta ansikterna finns inte längre där när du behöver prata, prata lite djupare, visst det finns telefon (som inte fungerar än), visst att det finns datorer, men det är inte som att sitta i soffan hemma nere i källaren och bara prata. Om saker som hur dagen har varit, hur folk beter sig osv, jag saknar det. För jag skulle behöva tjata av mig med någon, någon jag känner och som jag litar fullständigt på. Om jag inte hade tagit ett bekymmer i taget vet jag inte hur det hade gått. Och att jag varit så lugn och trygg i mig själv som jag ändå anser att jag är, inverkar nog en del med. Jag har bara använt facebook för att prata med er där hemma hittills och jag saknar er, men telefonen ska fixas snart! Och då ringer jag gratis! Antar detta inlägget blir mer som terapi för mig själv, känns skönt att kunna skriva ner det på något sätt även om det mest blir svammel som ingen orkar läsa.

Har haft ett problem jag desperat behövt någon att prata med om och Lina vi har gått igenom varje steg i au pair processen och även om du inte vet det så har du varit min räddning på facebook när jag varit nära att flippa ur redan innan vi åkte! Jag ville inte säga något först, för jag ville lösa det själv, utan att oroa någon där hemma.
Bra, dåligt, jag vet inte. Så flippa inte ur nu! För jag gjorde inte det, eller jo kanske inombords. För er som inte vet så är barnaga inte förbjudet i usa och för mig var det extremt viktigt att det inte förekommer i huset jag ska bo i! Och vi har pratat i telefon och över mejl några månader innan jag åkte och de garanterade att de inte slog sina barn som bestraffning.

Men när jag kom hit så smått hotade de med stryk och jag vet inte om det var jag som var överkänslig, men jag reagerade direkt och det tror jag alla i min sits hade gjort för man analyserar verkligen allt. Jag liksom frös till och hjärnan gick minst sagt på högvarv om hur jag skulle takla detta. Spring, säg till, säg inget, vad, hur?! Nästan min första dag, hur gör man? jag fortsatte tänka förbrillt, för detta funkar inte! Hur gör man?! Säg hey, What the fuck are you doing!? verkade inte som en bra idée även om det var lockande, istället valde jag att iakta. Vill bara sticka in med att de bara hotade har inte sett något eller så, för då hade jag haft riktigt stora problem! Så har gått runt och funderat på hur jag ska säga fråga, så igår tog jag mod till mig och styrde in Sharin och Dave på barnuppfostran när vi pratade och talade återigen om min uppfattning om det, och la styrka på att jag inte tolererade att man slog barn och att det finns andra sätt och allt, tror det kan ha varit den största utläggningen någonsin jag haft på engelska hittills. De lyssnade på allt och sa att de inte slår dem utan bara hotar lite när de absolut inte lyssnar. Så kändes som en tyngd lyftes bort, kommer fortfarande att vara vaksam på detta, vem hade inte det liksom. Så det är lite vad jag brottats med inombords nu dessa dagarna. Och nu låter allt jätte hemskt och som om jag är livrädd eller något, men det är jag INTE. Jag trivs, så egentligen är det, det enda riktiga  orosmomentet jag haft hittills i alla fall.

L

När jag först kom in fick jag en snabb genomgång av huset, sen kom en och fixade med datorn och tv:n så vi satt och käkade. De är bra på att prata så behöver inte prata så mycket själv, vilket kan vara gott nu i början eftersom jag inte kan uttrycka mig tillräckligt snabbt på engelska muntligt än, men det kommer! Har fått lite komplimanger över min engelska, så jag kan inte vara värsta katastrofen! Känns bra. När han var klar packade jag upp mina grejer i mitt rum som ser ut så här:

 
Mitt rum

Gillar att det är lite ombonat, gabbys gamla, hon flyttade in till Jacob så de delar rum nu men det funkar bra för de två kommer riktigt bra överens, mesta dels av tiden i alla fall! Kändes lite skumt att gå i kylskåpet, vilket jag oroat mig för innan med! Men eftersom jag är den enda som lagar mat har redan köket börjat bli mitt område. En annan sak är kvällsrutinerna, jag har redan märkt att det är då jag passar på och fråga Sharin och Dave saker, så igår fixade vi min adapter så allt som postas på bloggen kommer ut lite efter för jag vill få med allt, jag vill själv kunna gå tillbaka och kolla och dessutom känner att jag vill skriva av mig lite. Men saken är att man stegvis kommer in i det mer och mer, det känns inte så främmande att jag behövt stänga in mig eller något. Jag försöker att vara social och framåt för att visa vem jag är och för att också de ska vänja sig lite vid att ha mig här, jag är ju deras första Au pair. Sen är det bra att se hur Sharin och Dave hantera situationer för att veta hur jag själv kan göra och hur de brukar göra och så.

Här bor jag!

Sen skulle vi äta, var dock inte så hungrig, men i denna familjen äter man mycket, och det är amrikanska portioner, vilket betyder svensk storlek gånger 2! Vilket betyder att jag åt halva... så nu får jag höra massa som the one that doesn't eat, och liknande, men jag vill stå på mig, för jag vill inte rulla hem. Så de första dagarna var det fastfood eller resturang som gällde, nu är det min matlagning. Hittills har jag gjort potatis, kyckling och bearnaisesås, vilket älskades av alla utom Jacob, han åt bara kycklingen så kanske borde vara glad över det. Sen har jag gjort pasta och köttfärssås, vilket uppskattades av alla utom jacob igen...som fick chicken patties istället. Han smakade inte ens, men nu har jag talat om för Sharin och Dave att jag kommer att ha det som regel att de måste smaka lite av varje sak på tallriken. Tack mamma för bra uppfostran! Idag blir det majskolv och något mer, får se vad jag hittar på.

Vi åkte till barnen som hade en hästshow där de fick visa vad de lärt sig på lägret, så de travade runt och ja allt annat man gör när man rider. De var så söta, lite blyga först, men vem är inte det!
Träffade Howie, deras morfar som var där och tittade med, som frågade ut mig om sverige och jag tror jag råkade få svenskar att låta som grottmän där städerna är riktigt små och där alla jagar älg, oups!

(jacob på sin häst)

Fick en lista av Cultural Care på personer som skulle flyga samma dag som jag, tanken är att man ska kunna ta kontakt och slippa flyga själv. Känns dock lite konstigt att höra av sig till en okänd person man inte vet något om, för att fråga om hon vill checka in med en.Men flyget tar ju faktiskt bara ca 2+9 timmar, så då är det ju inte så farligt att sitta jämte någon om det blir helt fel, eller? Lyckligtvis visade det sig att det inte var några problem. Hon var verkligen en härlig tjej så det är henne jag hänger ihop med mest här nu på skolan, känns skönt att ha någon att prata svenska med mitt bland alla tyskar! 130 stycken är de och helt klart överrepresenterade! Känns lite synd att man inte läste tyska i skolan nu, för de pratar hellre tyska än engelska även om man står där, otrevligt är ordet! Men känns ändå okej, man förstår i alla fall vad alla säger utan problem när det gäller engelskan, ja när det inte blir för mycket tysk dialekt då. Fast nog om tyskar nu, istället går vi över till tjeckier;) Jag delar rum med en därifrån, det finns alla möjliga nationaliteter här, vilket är rätt kul egentligen. Man märkte det verkligen på Sing along "mötet", då alla länderna skulle framföra en barnsång med dans inför resten, vilket råkar vara ungefär 300 elever! Och nej jag har inte scenskräck! Haha, men det gick bra ändå.